braight

ja så lät det en gång..

Men sen har jag fått träffa fler italienare och bestämt mig för att det inte känns rätt:D hahaha

 

Nej men en kollega och jag hade en diskussion om att människor från västvärlden ofta kallas rasister oavsett om man har en åsikt om folk från andra länder.

Hans teori var

ett: Vi har ett antal västfolk som tyvärr har gjort saker man inte bör med andra "sorts" människor, som exempelvis HItler, slavar som fraktades från andra sidan jorden m.m. Och detta sitter kvar i resten av världen, därför kallas vi rasister så lätt.

två: Sverige har varit så snällt vad gäller invandring (bidrag, boende etc.) så att så fort vi säger emot så blir det en STOR grej. lika stor som när frankrike ville förbjuda burka och sånt i skolan. I Sverige kan det dock handla om "småsaker" som att folk vill stoppa invandringen så att det finns jobb kvar.

tre: Länder som är starka som t.ex. Norge och Danmark som säger stopp vad gäller invandringen är taskiga

fyra: Han prata om Australien som ett land som har en stark invandringspolitik (även vad gäller västvärldsfolk) och har alltid haft det, vilket gör att Australien med sin gigantiska yta och möjligheter till arbete inte kallas rasistisk, för att de har aldrig haft en snäll politik och sedan skärp till den.

 

Jag har funderat mkt på detta, då jag som Malmöbo inte känner att jag blir rättvist behandlad av människor med invandrarbakgrund.

Gränsen mellan områdena i Malmö är markant för mig, då jag ALLTID får uppleva saker som att man ropar efter mig, kollar med blickar som gör mig rädd (stirrar rent ut sagt) etc.

Jag känner mig också utsatt i mitt eget land. Och om jag säger något om detta så är jag rasist!?!

Jag drar inte alla över en kant, har kollegor och vänner från fjärrans land och jag tycker om dem lika mkt som alla andra.

 

Det är alltså okej att driva med backslickspeople, driva med koitypen, möllantyper, hippiefolk, typsvenskar med foppatofflor och husvagn, men det är inte okej att säga att man känner sig obekväm eller utsatt av invandrare?

 

Åhh denna värld... du får mig att känna mig som en typsvensk som anklagas för att vara rasist!

My name is Jannike and I want everyone in this world to feel lucky!

Ibland känns det konstigt vilka val man gör, hur allting känns och att det är ens liv som bara rullar på och bestämmer ödet.

 

Känslan jag har haft nu i snart ett halvår är att jag inte klarar av att stanna här. Jag kan inte acceptera hur mkt jag än vill alla förändringar som sker:(

Jag vill inte bli fast i Sverige med min pol.kand i statsvetenskap samtidigt som jag vill prova att arbeta med det jag alltid drömt om. Förbättringsarbete.

Jag vill se vad världen har att erbjuda mig, med språk, kultur och traditioner. Hur det är att bo i ett land med sol mer än bara ngr få månader om året.

Samtidigt vill jag börja bygga bo, köpa mej ett fins boende som jag kan fixa med.

 

Ja, jag känner mig ensam fastän jag inte är det. Jag har massor av människor runt mig som älskar mig för den jag är och som skulle ställa upp i vått och torrt, men jag lever kvar i min fantasi, tror jag är tjugo fortfarande och inte behöver ta ansvar...

 

Jag vill inte ta ansvar, jag vill använda varenda krona jag har till att resa och uppleva saker. Jag vill att mina vänner ska vilja göra det med mig, jag vill att de ska vilja va med mig lika mkt som de alltid har velat...

Mest av allt saknar jag dej M, för hur mkt vi än försöker så går det inte. Vår epok lider mot sitt slut och jag vet inte om jag orkar kämpa emot längre. För jag har inte kul med dej längre, skrattet får jag leta efter långt därinne och det gör mig förstörd. Hur man gör slut innan sista droppen är lagd... ja det återstår och se...

 

 

Djupa tankar nuförtiden, och det är inte jag.

Ibland kan jag bli så förvånad över hur lätt man kan bli lurad av sitt psyke...

Som att jag vill sluta röka, hur lätt e det... inte alls lätt:(

och träna och äta rätt, inte heller alltid lätt då psyket vill ta över!

 

Hur e det nu, man ska aldrig ge efter för sitt begär- den största synden.

 

Jaja, har gått med i en utmaning träna 5ggr/vecka i åtta veckor för att se resultatet och vi är ett gäng tjejer som kör all in. *yes*

 

here we go, lite pepptalk!

Blööö, jag måste säga att det suger att vara tjej (kvinna) ibland..

Mensvärk är till nytta för vadå?

Hela kroppen skriker, ingen mat är god i min värld och mår illa av tanken att äta.

Det suger, för man behöver destu mer energi och järn just nu...

 

Jaja har min jobhelg, vilket är bra. dels hamnar den alltid under lönedagarna = pengarna får ligga stilla första helgen iaf! och kroppen får vila från alkohol:D det är jag glad för...

 

Nu ska vi se vad jag förmår mej att göra idag innan nästa nattpass går av stapeln.

 

Trevlig helg alla

Kolla på GossipGirl, chuck bass i en ONEPIECE!

Ett: det måste vara en sjuk reklam för onepiece att han har den på sig

två: Ehhh sötare mr badboy får man ju leta efter;)

 

Jobbat natt, helt okej, men lyckades bara sova till halv ett...inte mkt! Men idag fanns inte mycket på schemat förutom betala räkningar och resan.

Jaaaa Nu känns allt mkt bättre, en resa till Egypten är bokad o klar över nyår:D Me like!

All inkl. och ett hotell med pooler så det spränger om det, och jag tycker det ska bli spännande med en ny  kultur:)

Jahapp, då va man sjuk... inte helt utslaget men på god väg! blööö

Är tydligen redan mkt vakanser på jobbet, så jag kommer nog ställa till det om jag får feber (pepparpeppar)

 

Men jag orkade gå min långpromenad;D hade velat gå på spinning ikv, men de är nog inte värt det.

Blir de bättre imorn så kan onsdagen få lysa med lite spinning... svettsvettsvett!

 

Måste ju träna upp mig inför Egypten!! weee

Träffade en tjej i fredes som berättade lite om att man kan behöva jobba med sig själv på alla plan, trots att man inte tror det. Lite som att gå en kurs, fast kursen ger dig inget betyg på papper utan den förändrar ditt liv.

 

Jag tror jag kan behöva det, jag får panik ibland. Tyst panik kallas det visst, men jag har svårt att hantera vissa känslor. Runt om mig har folk skaffat pojkvänner, det roliga är att i vissa fall funkar allt som om det vore igår och i andra fall går det skäpprätt åt helvete. Jag vet inte hur jag ska göra för jag reagerar med att sparka bakut, hoppas att de ska göra slut, och vägrar träffa pojkvännerna...

Jag gillar det inte, men det känns som att det är svårare idag än va det var förr att umgås.

 

Förr kände man oftast den de blev ihop med och man umgicks fler. Idag är det ett projekt att lära känna killen, om annat att gilla läget. När man har en nära vän blir det ju automantiskt att man skapar ngt tillsammans, som ett visst sätt att prata, eller ämnen man gillar att prata om...

 

Nu blir det som att de skapar ett annat liv... två liv krockar och det blir pannkaka...

 

Summan av detta är att jag inte klarar av att hantera situationen, med iaf den närmsta av mina vänner, dels för att hon förändrats så otroligt mkt och dels för att man plötsligt blir nr två ist för ett... Och jag vet inte hur jag ska göra för att få det att bli bra igen, jag försöker tänka att det är jag, mina tankar, men situationen blir ohållbar:(

Det är därför jag vill flytta, för att jag tror jag kan hantera allt bättre då. Man ses inte så ofta och mina känslor kan läggas i förrådet.

 

Ibland kan jag ångra att jag har bundit mig så mkt vid en och samma människa, men samtidigt har vi haft våra underbara år:)

 

Skjut mig tack

Igår var det fredag, vilket innebar en liten kväll med fina tjejer och vi åt god mat och skrattade och hade kul!

Blev en sväng på centiliter&gram för en drink, jag var egentligen för trött, blev dock pigg men då blev de andra tjejerna trötta haha! Bra där!

Så det hände väl egentligen inte så överdrivet mkt mer en mysig kväll.

 

Idag är det tvättdag och passa söta mathilda (hund) och snart kommer mallan hit o hälsar på med sin pojkvän...

;-D

 

 

Vaknade imorse dock och kände att nu får det vara slut på det här.. jag trivs inte i Malmö just nu, mest pga. det sociala som jag inte riktigt känner att jag får ut ngt av plus att mitt jobb inte känns jättestimulerande utan mest som ett jobb för att få pengar:(

Har känt så rätt länge, men jag vill kunna känna mig som hemma i en stad mer än 3 år....blööööööö

 

Jaja, nog om gnällandet, får ändra mina tankar eller ändra på livet, om annat e de ju examen i Juni- sen dags för nya äventyr:D

Har precis skickat in en komplettering, för just de mina vänner. JAG ÄR LITE LAT just nu!

Orkar inte riktigt med skolan, vet inte om det är för att jag tröttnat eller för att de bara e en termin kvar...blöö tradigt e de iaf!

 

Men men, godkänt på den taaaack

Helgen var alltså underbar, trevliga människor, fick träffa båda Annika från Kalmartiden och Lisa från Örebrotiden.. det var alldeles underbart. Har så många fina vänner runt om i Sverige:D

 

Jahapp, då satt man här och konstatera att det var ju evigheter sedan jag skrev ngt..

Det beror dels på att jag har levt som en urtidsmänniska ngr månader.

Sa upp mitt internet i våras och det tog ngn månad innan jag koppla att mobilens internet kan delas;)

Sen dog min data och jag har inte besvärat mig att få den och leva igen! Meen som ni studenter vet, så kan man inte vara utan word iaf när man skriver b och c-uppsats:)

 

Så här sitter jag med en billig liten skitdata(mest för att jag är snål, men också för att jag insåg hur underbart livet var utan bra teknik i hemmet) och hoppas den överlever mina uppsatser, it's only until june 2013!

 

Jag gör väl en uppdate för skojs skull.

 

- Heter fortfarande Jannike;)

- Bor fortfarande i Malmö, men drömmer mig bort....

-Pluggar fortf för en pol.kand i statsvetenskap (av ngn underlig anledning)

- Jobbar fortf som personlig assistent heltid för att slippa csn...

- reser fortf så mkt jag bara kan och orkar;-D

- Är tyvärr fortf singel, men varje gång jag träffar ngn så är ngt fel.. vi är på väg åt fel håll typ han vill ha barn, slå sig till ro, medans jag vill ut och bo utomlands lära mig ett språk som kompletterar upp min utbildning:D Jaaa massor... sen att jag inte har mkt lediga timmar utöver jobb/plugg som vanligt, spelar väl oxå in!

- Närmare trettio har jag aldrig varit, inte heller närmare känslan av att livet tar slut där ngnstans. För man märker att många vänner (i samma ålder) börjar förändras åt ett i mina ögon mer allvarligare håll, medans jag och Mallan bland annat sitter kvar i fjantstadiet och bara lullar runder... Men what the heck- that's life! och jag skrattar tills jag storknar oftast.

- har fått glasögon..... (I know)

 

Jaaa, en snabb uppdate. kommer bilder på allt lite senare

 

Puss o hej