braight

Känner mig inte lost längre. I början av veckan hade ja en svacka (och det var mkt längesen) och undrade va fan jag höll på med, var är mina vänner osv. Men jag stod emot så gott jag kunde, intalade mig att det bara var en elak hormon på villovägar, och vips hade det gått över! Mår bra igen( förutom att jag e förskyld buhhuuu ;( ) och rullar vidare.

Jag älskar att jag har Mirre och Malene i Malmö.. de är så fina människor på sitt sätt! Ola och Jonas som jag bara vet finns där och ställer upp om ngt skulle hända. Mina arbetskamrater som trots alla våra speciella egenskaper är mycket bra människor, som jag saknar när ja inte jobbat på ett tag. Pia som är en tågstation bort... som jag alltid saknar så de gör ont, men hon finns där. Mina föräldrar, har inte sett dom sedan Juli men dom gör mig  otroligt glad av telefonsamtalen. Min Annika i Kalmar, som suger på kontakt, men som jag ändå har där ute. Lisa som jag nu pratar "lite mer med" :D men som alltid också dyker upp i mina tankar.

ja det va en rad av ngr fina folk som jag är glad över finns i mitt liv. Egentligen behöver ja inte träffa ngn av er, men bara känslan av att jag bryr mig och att ni bryr er tror jag gör min lycka i vardagen.

Lite sentimental idag.... ;)